Behandla mig som en negerhora!

Vill du att jag ska behandla dig som tjej?
Ända sedan jag började gå ut och festa i tjejkläder som dragqueen, eller som mer neutral "vanlig" tjej, så har folk frågat mig detta till och från. Jag blev förvånad de första gångerna över att folk var tvungna att bestämma sig för om jag var kille eller tjej innan de kunde förhålla sig till mig. "Behandla mig som människa" svarade jag ibland. "Det beror på HUR du behandlar kvinnor" svarade jag andra gånger. Men till slut valde jag att bara svara "Som tjej tack!", eftersom jag kände mig mest som tjej och hade blivit behandlad som pojke hela livet. Dessutom förstod ingen vad jag menade med mina motfrågor.

Jag ser dig som tjej!
Ett uttryck jag ofta får höra. Ibland med tillägget "helt vanlig" framför "tjej". Det känns som om meningen egentligen fortsätter med ett outtalat "...fast du inte är det". Skulle jag bli glad över det? Knappast! Så brukar man inte säga till "vanliga" tjejer, och det känns som att det förväntas att jag ska tacka för unnesten att få bli sedd som tjej (eftersom man inte kan förvänta sig att jag skulle bli det). Det värsta var väl när en kille jag hade känt i flera år kläckte ur sig det. Han sa det efter att vi hade haft sex första gången. "Vill du veta en bra sak?... Jag ser dig faktiskt bara som en tjej"... Det högg till i mitt bröst och jag tänkte att det var väl inte så himla konstigt när han hade knullat mig i fittan. Men jag svarade med ett sammanbitet leende "Vad bra, för jag ser dig som kille". Han såg lite förbryllad ut över mitt ganska otacksamma svar, och jag tror inte att han förstod min poäng tyvärr.

Jag vill bara att du ska veta att jag kommer att behandla dig som vilken tjej som helst.
Min gynekolog hade ett långt utlägg vid mitt första besök hos henne. Hon förklarade att hon hade läst på massor om den typ av operationer som jag har genomgått och om sjukdomen transsexualism. Hon hade bland annat läst om viken att förstå att vi ville bli behandlade som det kön vi hade bytt till. "Du ser verkligen ut som en söt tjej!"... Där kom det igen... Det där tysta "...fast du inte är det". Jag försökte le och tackade lite generat över att hon inte hörde det själv. Istället fortsatte hon "Jag vill bara att du ska veta att jag kommer att behandla dig som vilken tjej som helst". Precis som i filmen Pretty Woman, tänkte jag. Horan blir behandlad som en fin/vanlig tjej, tills någon får veta hennes hemlighet, då är hon bara hora igen. Och mannen som har tagit henne under sina vingar och hjälpt henne att göra en klassresa säger mot slutet av filmen "Jag har aldrig behandlat dig som en hora". Och även om det kanske stämde att han inte hade gjort det tidigare så svarar hon "Du gjorde det just nu". För det är bara till den underordnade och avvikande man kan påpeka att man har behandlat personen väl trots att den är hora, neger, transsexuell, kvinna eller vad man nu är. Och i detta påpekande finns en outtalad men tydlig tacksamhetsskuld.

"Behandla mig som en negerhora istället!" Det ville jag skrika till min gynekolog! Men så kunde jag ju bara inte säga...Jag tänkte efter några sekunder... hämtade luft för att säga "Vad bra, för jag tänkte att jag skulle behandla dig som om du vore en gynekolog"... Men luften gick ur mig och jag kunde bara få fram "Vad bra..." På så sätt svek jag mig själv. Jag godkände just då att man som mindervärdig ska vara tacksam över att någon bestämmer sig för att behandla en som om man vore vanlig (...fast de tycker att man egentligen inte är det).

Jag jämför det gynekologen sa med att säga till en mörkhyad att "Jag vill bara att du ska veta att jag tänker behandla dig som om du vore vit"...

Och vad skulle jag ha svarat om jag vore mörkhyad?
"Vad bra..."

Förlåt mig Qattmimsan om ni läser detta. Jag rättade mig i ledet och var en snäll och tacksam underordnad.