Växterna vissnar ner, och träden förlorar alla sina blad precis när de är som vackrast.
Det för tankarna till kyla, mörker, död, och förruttnelse.
Men...
Det finns en liten ljusglimt.
Jag kan komma på mig med att hoppas att nästa år ska jag märka att det är sommar och ta mig tid att njuta av den. Nästa sommar ska jag vara glad och lycklig. Det går att känna så. Man kan vara glad över små saker. Man kan vara kär i livet och tycka om sig själv och alla människor. Man kan blomma.
Hur vet jag det, undrar du kanske?
Jo, för jag har kontakt med en människa som blommar nu, trots att det är höst, och trots att sommaren knappt har varit här i år. Trots att hon vet att det kommer en kall vinter.
Och hon delar med sig av detta till oss om vi vill ta till oss det.
Det finns en liten ljusglimt och blomman vårdar ljuset åt oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar