En vamps bekännelse

Under årens lopp har jag varit intim med en hel del män. Jag slutade räkna hur många när jag började tycka att det var pinsamt inför mig själv för 7 år sedan. Då var jag 21 år och antalet män var tvåsiffrigt. En exakt siffra vill jag inte skriva fast min blog är anonym. Jag är glad att jag slutade räkna. En kompis frågade mig förra sommaren hur många jag hade haft sex med ett år tillbaka i tiden och jag kunde konstatera att det var 12 st på en ålder mellan 19 och 45 år. Men jag vill också tillägga att det inte bara var "nya" på listan (jag har ingen lista längre). En av dem var till exempel mitt ex och en var en kille som jag dejtade för flera år sedan. Man kan med andra ord inte dra slutsatsen att det är 12 killar per år. Inte heller kan man säga att det motsvarar en kille per månad eftersom två var samtidigt och jag i perioder faktiskt kan vara svältfödd på sex i ett par månader. Vissa år har det säkert varit fler och andra färre.

Just det året var kanske inte heller representativt för hur mitt sexliv har sett ut. Min första operation relaterad till könsbytet hade jag gjort något år innan och min phitta var inte lika fin och fungerande som nu. Under det året gjorde jag en ytterligare korrigering för att resultatet skulle bli snyggare och mer funktionellt där nere.

Fyra av männen visste inte om min bakgrund och märkte inget heller, de övriga berättade jag för innan. När det gäller hur killar reagerar finns det ganska mycket att berätta men det får bli i ett annat inlägg. Det jag vill berätta om nu är att jag i början av förra veckan gick och testade mig för sexuellt överförbara sjukdomar Hiv, klamydia, gonorré, hepatit... Och så bad jag att de skulle testa för syfilis också, även fast det inte tillhör standardtesterna. Jag har nämligen bara testat mig för hiv tidigare genom åren, och sannolikheten att jag skulle bära på något annat är egentligen större. Resultatet skulle jag få så snart provresultaten var klara, men det kunde dröja någon vecka. En vecka efter provtagningen fick jag veta att en kille som jag haft oskyddat sex med har fått ett brev från sjukhuset där han ombeds att testa sig för klamydia eftersom någon tjej han har varit med har visat sig vara smittad. Vem hon var är ännu oklart.

På mitt besök hos gynekologen visade det sig att sköterskan som skulle hjälpa till att märka upp rören med proverna inte hade någon aning om mitt könsbyte. Jag antar att det har att göra med att jag har skyddade personuppgifter vilket försvårar åtkomligheten av mina journaler.

"Jaha, det här provet kommer från livmodertappen?" frågade hon min gynekolog som svarade att "Nej, det kommer från slidan". Även om situationen var lite jobbig kunde jag inte låta bli att tänka hur fantastiskt det var att en sköterska på gyn.sektionen inte ens misstänkte att jag hade varit född med en pojkkropp. Inte ens fast jag låg där med bar underkropp och särade ben i full belysning kunde hon förstå att jag saknade vissa inre organ som vanliga kvinnor har. Jag tackar min lyckliga stjärna att jag uppenbarligen passerar som vilken tjej som helst även bland experter. "Ja, men det här provet tar man ju från livmodertappen". Sa hon som om hon ville försäkra sig om att det verkligen var samma typ av prov de menade. "Nej, i det här fallet kommer det från slidan" svarade gynekologen "Men... men... man tar ju de här testerna från livmodertappen" inflikade sköterskan. "Ja, men på den här patienten gör vi inte det. Vi tar provet från slidväggarna" förklarade gynekologen bestämt.

Sköterskan verkade förbryllad men stoppade slutligen ner den topsliknande testpinnen i ett uppmärkt provrör.

Idag fick jag veta svaret från testerna. Gynekologen ringde mig på mobilen och berättade att jag inte hade någon könssjukdom. Visst är det fantastiskt?
Det är ju nästan osannolikt med tanke på att en del av killarna jag har haft oskyddat sex med har visat sig vara lika slampiga som jag.

Nu har jag lovat mig själv (och gynekologen) en gång för alla att vara mer rädd om mig och se till att ha kondomer till hands och se till att de används.