Könad

Det var länge sedan jag blev så könad som i lördags. Tillskriven egenskaperna av att vara kvinna, som för att markera att "du är kvinna, jag är man".

Ännu en hantverkare och framgångsrik egenföretagare fastnade i mitt garn vid bardisken på puben. Han bodde i ett hus som invändigt närmare liknade ett slott. Rummen var som hämtade ur tidningen "Sköna Hem", och mycket riktigt stod just den tidningen prydligt i rad i den perfekta, egenbyggda bokhyllan. Jag önskade nästan att jag hade haft en filmkamera med mig när jag gick runt i huset. Det är obegripligt hur någon kan inreda ett helt hus så perfekt, och dessutom bygga större delen av inredningen. Allt matchade i färg och form! Jag kunde inte låta bli att tänka vilken typ av kläder jag skulle passa bäst i om jag skulle leva i ett sådant dockskåp. Ofta känner jag mig som en docka, på gott och ont. Och det mannen sa förstärkte den upplevelsen ytterliggare.

• Vad mjuk hud du har!
• Vad gott du luktar! Du luktar kvinna.
• Du har mjukt hår.
• Dina naglar är vackra och dina händer är nätta.
• Du har söta fötter.
• Du har baby-ögonlock, det är vackert och kvinnligt. Jag såg det när du sov.
• Du har en vacker röst.
• Låt inte så där, du gör mig galen!
• Vad gör du med mig kvinna?
• Vad säger du kvinna?
• Vad tokig du är kvinna!

De tre sistnämnda upprepade han ofta. Han slängde in "kvinna" i slutet av meningarna när han ville antyda att jag var busig eller olydig. Jag skulle inte behöva oroa mig för att hamna i mannens position tillsammans med honom. Han var expert på att, med orden, hålla mig kvar i positionen "kvinna". Plats i korgen!

Jag kunde inte låta bli att kalla honom för söt och gullig. Precis som jag trodde blev jag då kallad för "toka", varpå han skrattande talade om att så kan man ju inte säga till en pojke.

När jag antydde att han nog inte behövde en kvinna till något så sa han att han vill ha någon att ta hand om. Imorgon vill han bjuda mig på middag och bio. Han råkade också i förbifarten nämna att jag var fattig och han välbärgad. Och det är så sant som det är sagt.

Det är egentligen vedervärdigt, men jag kan inte låta bli att älska att bli könad som kvinna.
Frågan är om jag vill vara hans kvinna. Det tror jag inte. Men jag behöver mat och jag vill gå på bio.

"Me Tarsan, you Jane"...

Som avslutning vill jag länka till en text av Blomma Bladsdotter om vad kön egentligen är
http://genus.bladsdotter.se/

Jag ser ingen anledning att skriva något själv om saken när redan någon annan har sammanfattat det så bra.