Könad

Det var länge sedan jag blev så könad som i lördags. Tillskriven egenskaperna av att vara kvinna, som för att markera att "du är kvinna, jag är man".

Ännu en hantverkare och framgångsrik egenföretagare fastnade i mitt garn vid bardisken på puben. Han bodde i ett hus som invändigt närmare liknade ett slott. Rummen var som hämtade ur tidningen "Sköna Hem", och mycket riktigt stod just den tidningen prydligt i rad i den perfekta, egenbyggda bokhyllan. Jag önskade nästan att jag hade haft en filmkamera med mig när jag gick runt i huset. Det är obegripligt hur någon kan inreda ett helt hus så perfekt, och dessutom bygga större delen av inredningen. Allt matchade i färg och form! Jag kunde inte låta bli att tänka vilken typ av kläder jag skulle passa bäst i om jag skulle leva i ett sådant dockskåp. Ofta känner jag mig som en docka, på gott och ont. Och det mannen sa förstärkte den upplevelsen ytterliggare.

• Vad mjuk hud du har!
• Vad gott du luktar! Du luktar kvinna.
• Du har mjukt hår.
• Dina naglar är vackra och dina händer är nätta.
• Du har söta fötter.
• Du har baby-ögonlock, det är vackert och kvinnligt. Jag såg det när du sov.
• Du har en vacker röst.
• Låt inte så där, du gör mig galen!
• Vad gör du med mig kvinna?
• Vad säger du kvinna?
• Vad tokig du är kvinna!

De tre sistnämnda upprepade han ofta. Han slängde in "kvinna" i slutet av meningarna när han ville antyda att jag var busig eller olydig. Jag skulle inte behöva oroa mig för att hamna i mannens position tillsammans med honom. Han var expert på att, med orden, hålla mig kvar i positionen "kvinna". Plats i korgen!

Jag kunde inte låta bli att kalla honom för söt och gullig. Precis som jag trodde blev jag då kallad för "toka", varpå han skrattande talade om att så kan man ju inte säga till en pojke.

När jag antydde att han nog inte behövde en kvinna till något så sa han att han vill ha någon att ta hand om. Imorgon vill han bjuda mig på middag och bio. Han råkade också i förbifarten nämna att jag var fattig och han välbärgad. Och det är så sant som det är sagt.

Det är egentligen vedervärdigt, men jag kan inte låta bli att älska att bli könad som kvinna.
Frågan är om jag vill vara hans kvinna. Det tror jag inte. Men jag behöver mat och jag vill gå på bio.

"Me Tarsan, you Jane"...

Som avslutning vill jag länka till en text av Blomma Bladsdotter om vad kön egentligen är
http://genus.bladsdotter.se/

Jag ser ingen anledning att skriva något själv om saken när redan någon annan har sammanfattat det så bra.

Påklistrad skönhet är så fult att det är underhållande!

Lite som lyteskomik.
Det samma gäller påklistrad godhet.
Jag tycker det är oerhört underhållande!
När påklistrad godhet framstår som nästan helt äkta är det som allra roligast. Då är det på gränsen till ren ondska.

Någon människa lär ska ha sagt att ”om din värld är ful så speglar det ditt ego, då är du ful” Knappast! Till den personanen vill jag säga:
Om din värld är vacker så är det för att du klistrar skönhet på den genom dina egna ögon! Åsikten är sannerligen så ful att den är skrattretande. Tanken i sig är ett bevis på att världen inte är vacker. Det är fult att som en priviligerad människa (som kan se världen som vacker), hävda att människor som av någon anledning inte gör det är fula i sig själva. Det är ungefär som att be en deprimerad att ”välja glädje”.

Tacka vet jag Blomma Bladsdotter! Hon klistrar skönhet på världen och visar den för andra. Hon tar till och med bort påklistrad fulhet hos några av oss som har svårt att se världen som vacker. Det är vacker godhet!

Jag älskar!

Jag älskar Blomma Bladsdotter!
Resten av inlägget ska läsas med denna låten från youtube öppen i ett annat fönster:
http://www.youtube.com/watch?v=VJU1bbBC3g8

Blomma Bladsdotter är en fantastisk varelse som alltid är träffsäker och kan uttrycka sina tankar och känslor så tydligt att de framstår som allmänmänsliga. Jag förstår och känner igen mig själv i det mesta hon skriver om. Det är som om hon kan formulera det jag inte själv kan. Som en förlängning av mig. Att älska hennes tankar är närande för min själ, eftersom jag inser att jag älskar det hos mig som har likheter med henne. Om jag berättar något för henne så kan hon ta orden ur munnen på mig och stoppa tillbaka dem i en finare, enklare ordning så att jag förstår mig själv bättre. Tyvärr glömmer jag oftast att skriva ner dem.

Samtidigt är vi olika på många sätt. Ofta önskar jag att hennes positiva livssyn kunde smitta av sig på mig, och ibland gör den det. Idag till exempel när jag äntligen tog mig tid att läsa hennes gästblogg på Feministiskt initiativs hemsida. http://www.feministisktinitiativ.se/artiklar.php?show=726

"Det jag talar om är svårigheten att acceptera sig själv och vad man känner när man misslyckas med att få ihop teori och praktik. När ens politiska ideal och ens inre upplevelse går isär. Exempelvis skulle kunna nämnas feministiska kvinnor som lever tillsammans med män och begär deras manlighet utifrån en kvinnlig position samtidigt som de är kritiska till kön som politisk kategori. Kvinnor som tänder på heterosexualitet – att vara man och kvinna i kärlekslivet – samtidigt som de är emot idén om just Man och Kvinna som motsatser eller komplement. Att känna sig liten och beskyddad av en varm mans trygga famn, eller kanske vara lätt undergiven i ett samlag, samtidigt som ens ideal säger att man ska vara jämställd och likadan. Kroppar som spelar roll under sexakten, fastän kroppar inte skulle spela någon roll för vilka vi är..."

Hennes problematik är en annan, eftersom hon är lesbisk med ett förflutet som transsexuell. Jag kan känna igen mig i detta också. Hur det är att vara just lesbisk har jag ingen erfarenhet av, men jag har under flera år identifierat mig som homosexuell innan jag, precis som Blomma, genomgick en könskorrigering och blev kvinna.

Nu är klockan mycket, men hade jag varit mer som Blomma så hade jag skrivit världens allra bästa blogginlägg. Jag vill att hon ska rädda världen med sina ord! Och jag vet att det är möjligt. Men hennes blogg har legat i träda en tid, så det var upplyftande att se hur Blomma spirade på Fi´s hemsida. Jag fick en vision att hon skulle kunna få spökskriva åt mig som en gästblogg. Jag vill att vi ska rädda världen tillsammans.
Hon och jag...
Blomma och Phitta...
Det är om inte annat en romantisk fantasi.